Från Bergen till Boston med behandling för ångest och tvångssyndrom

Med stöd från Kavlifonden får nu patienter världen över tillgång till 4-dagarsbehandlingen för ångest- och tvångssyndrom (OCD). Professor i psykologi vid Haukeland Universitetssjukhus, Bjarne Hansen, skriver regelbundet för Kavlifonden om det internationella arbetet med att sprida behandlingen.

Nyligen var han i Boston för att utbilda vårdpersonal i USA, och på flyget hem skrev han denna text om något som överraskat honom mest: hur lika vi människor är, både när det gäller att utveckla ångest- och tvångssyndrom, och lyckligtvis också när det gäller förmågan att bryta mönstret och få ett gott liv igen med rätt behandling.

Av Bjarne Hansen, professor och projektledare, Bergen Center for Brain Plasticity och OCD-kliniken vid Haukeland Universitetssjukhus

Mycket är nu på väg att ta form, både arbetet med att utbilda nya kliniker på nya kontinenter och arbetet med att justera riktning och ramar för vår forskning här hemma. I det avseendet har de senaste dagarna med resa till Boston varit ovärderliga!

Om någon undrar vad man kan göra för att sova bättre på jobbresor, är mitt bästa svar just nu att det är högst osäkert. Jag vill ändå framhålla de dagar som, trots lite skakig sömn, kan bli riktigt bra – så som de senaste dagarna har varit för min del.

Viktig milstolpe

Mycket håller nu på att ta form – både arbetet med att utbilda nya kliniker på nya kontinenter, och arbetet med att justera riktning och ramar för vår forskning här hemma. I det avseendet har de senaste dagarnas resa till Boston varit guld värd!

Under några år har vi utbildat team vid 54 kliniker i Norge, som nu erbjuder 4-dagarsbehandlingen för ångest- och tvångssyndrom (OCD). Vi har också fått möjlighet att utbilda kliniker i en rad andra länder.

Läs mer: Behandlade ångest- och tvångssyndrom i fyra länder

Nu när de vi har utbildat själva är med och bidrar till utbildningen av nya kliniker, markerar det en viktig milstolpe i arbetet för att säkra att insatsen är hållbar även efter projektperioden – något som möjliggörs tack vare ovärderligt stöd från Kavlifonden och enastående uppbackning från arbetsgivarna vid Haukeland Universitetssjukhus och Universitetet i Bergen.

Blir tillgänglig på alla kontinenter i år

På "gott sørlandsk" skulle jag kunna sträcka mig till att säga att detta faktiskt inte är så illa. I praktiken innebär det att vi under detta år når målet att behandlingen blir tillgänglig på alla kontinenter.

Nu ser jag verkligen fram emot det nära förestående samarbetet med fina kollegor från Kenya och Ecuador, där det mesta nu är klart och på plats.

Fått omvärdera mina fördomar

Mina egna uppfattningar och fördomar om arbete över landsgränser och mellan olika kulturer har fått sig en rejäl skakning. Där jag förväntade mig stora skillnader och hinder, har det i stället kommit överraskningar – av det goda slaget.

Människor är, tro det eller ej, utrustade med samma typer av tankar, känslor – och en liten uppsättning gemensamma benägenheter.

Detta inkluderar en sårbarhet för att fastna i tankar och känslor, även när allt man vill är att bli av med det obehagliga och gå vidare. Vi har också samma möjligheter att genomskåda tankarnas spel, bryta mönstret – även om det ibland kräver hjälp, kanske som ett målinriktat lagarbete under fyra dagar.

Gång på gång har jag känt mig rätt dum när jag låtit mig förvånas över detta.

Enig med kungen: – Vi är oftast lösningen

Självklart är det så.

Vi människor är så lika – och tyvärr gäller detta även vår tendens att skapa onödiga gränser och motsättningar. Att vi som individer är olika, är faktiskt något vi har gemensamt. Och det kan bidra till att förena oss.

Med risk för att bli anklagad för plagiat vill jag bara lyfta fram Hans Majestät Kung Harald, som vid ingången till detta år höll ett enastående nyårstal där han påminde oss om att det oftast är VI som har – och VI som ÄR – lösningen på många av vår tids små och stora utmaningar. Kung Harald och det han delar i sina tal är en av två anledningar till att jag önskar att vi kunde fira nyår lite oftare.

Visst finns det skäl att ta höjd för skillnader och utmaningar – men det handlar i stor utsträckning om system, organisering, attityder och ekonomi. Inte om det mest grundläggande: att vara människa.

Mötet med biskop Lønning

För många år sedan hade jag turen att få audiens hos Per Lønning, som då var biskop i Bjørgvin stift. Anledningen var en specialuppgift jag skulle skriva i andra året på gymnasiet. Avtalet bokades via telefon med hans assistent.

Lønning trodde att han skulle möta en student som ville ha input till en doktorsavhandling – eller möjligen en masteruppsats. När han insåg att jag var en ganska vanlig gymnasieelev som flugit från Kristiansand till Bergen för att få hans reflektioner kring temat “sekularisering”, tyckte han det var rätt vågat (eller obegripligt) – men han delade generöst med sig.

Jag minns också att min eminenta samhällskunskapslärare, Donald Hall, blev något förvånad över både ämnesvalet och min resvilja. Han tyckte det var synd att jag behövde betala flygbiljetten själv – men det var svårt att komma runt att detta var en typ av resa som skolan varken hade tradition eller budget för att täcka.

Mötet med biskop Lønning var något alldeles särskilt.

Jag har aldrig förr eller senare haft ett samtal med någon som talade i så långa sjok – med ögonen stängda – och som vägde varje ord innan han delade det.

Han gav sig själv ett nick och ett leende varje gång han kände att han uttryckte sig särskilt väl – vilket var ganska ofta. Det kanske inte låter så sympatiskt, men det var både minnesvärt och fascinerande. Han gjorde ett gott intryck, och jag bär fortfarande med mig både upplevelsen och det han sa.

Citerade Sigrid Undset

En av många saker jag minns att han citerade var Sigrid Undset:

«Ti sed og skikk forandres meget, alt som tiderne lider og menneskenes tro forandres, og de tenker annerledes om mange ting. Men menneskenes hjerter forandres aldeles intet i alle dager.»

När detta citat nu dök upp igen kändes det som en liten summering, en röd tråd och en insikt från arbetet med människor som kört fast i svåra tankar och känslor. Vi är så lika, även om avstånd, kulturella uttryck och språk ibland får oss att tro något annat.

Ibsen-frälst taxichaufför i Kenya

När professor Thröstur Björgvinsson och jag nyligen var i Kenya och blev skjutsade genom en av de mindre polerade delarna av Nairobi i en minibuss som nog inte hade klarat en bilbesiktning, fick vi uppleva något liknande.

När chauffören hörde att jag var från Norge, fick vi ett fint samtal om hans möte med – och fascination för – Ibsen och En folkefiende (En folkfiende). Han menade att Ibsen måste ha haft en historia och egna erfarenheter från Kenya, eftersom han skrev så träffsäkert om aktuella och lokala utmaningar.

Det var tydligt att människors hjärtan inte skiljer sig särskilt mycket – vare sig över tid eller mellan platser.

Manchester by the Sea

För ett par dagar sedan fick Thröstur och jag en lucka i schemat och kunde köra runt lite i närområdet. Vi hamnade i Manchester by the Sea – platsen där filmen med samma namn spelades in. Det var minusgrader i en turist- och fiskeby i New England, helt utanför säsong, och det var inte mycket som påminde om Kenya eller Nairobi. Inte förrän Ibsen dök upp igen – från ingenstans. Denna gång i form av en båt som tagits upp på land för vintern och hade fått namnet Terje Vigen. Och där var vi igen.

Dagarna i Boston har varit inspirerande, och vi har fått mycket värdefull hjälp!

Stort tack till professor Kerry Ressler och Thröstur Björgvinsson, båda från McLean Hospital och Harvard Medical School. Också ett varmt tack till Jeff Szymanski för trevligt sällskap, goda råd och värdefulla insikter. Han har i många år, fram till nyligen, varit ledare för den internationella OCD-föreningen (IOCDF).

Nu återstår bara att få ett par nätter med lite bättre sömn – och sedan se fram emot fortsättningen!

Detta är Bergen 4-dagarsbehandling (B4DT)

• Bergen 4 Day Treatment (B4DT), även kallad 4-dagarsbehandlingen för ångest- och tvångssyndrom (OCD), utvecklades av Bjarne Hansen och Gerd Kvale, båda professorer och psykologspecialister vid Universitetet i Bergen och Haukeland Universitetssjukhus.
• B4DT bygger på kognitiv beteendeterapi och består av fyra dagar med individuellt anpassad, intensiv exponeringsterapi i grupp – med en terapeut per patient.
• Patienterna kan ha regelbunden kontakt med terapeuten under tiden efter behandlingen.
• Flera studier har visat att cirka 90 procent av patienterna upplever tydlig förbättring efter fyra dagar, medan 70 procent är friska från sina tvångssyndrom och lever ett normalt liv fyra år efter genomgången behandling.
• Dessa resultat har ytterligare bekräftats i en randomiserad kontrollerad studie (Launes et al., 2019b).
• Hansen och Kvale har även utvecklat effektiva utbildningsmoduler för att snabbt och kostnadseffektivt sprida behandlingen över landsgränser.
• Hälsoorganisationer och institutioner från hela världen efterfrågar behandlingen.
• År 2018 utsågs Kvale och Hansen till två av världens 50 viktigaste personer inom hälsa av tidskriften Time Magazine för sitt arbete med B4DT.

35 miljoner till internationell spridning

• År 2018 tilldelade Kavlifonden 35 miljoner norska kronor till den internationella spridningen av B4DT.
• Arbetet löper över flera år och leds idag av Bjarne Hansen, med bas vid forskningscentrum Bergen Center for Brain Plasticity vid Haukeland Universitetssjukhus.
• Centret är ett samarbete mellan Trond Mohn-stiftelsen, Universitetet i Bergen, Haukeland Universitetssjukhus och Kavlifonden.
• Trond Mohn-stiftelsen finansierar vidareutveckling av B4DT för att anpassa behandlingen till patienter som idag inte får tillräcklig hjälp.
• Kavlifonden har tidigare finansierat spridningen av B4DT till områden i Norge där behandlingen saknades, som en del av stiftelsens satsning på barns och ungas psykiska hälsa.
• Bjarne Hansen och hans team utbildar vårdteam och handleder dem sedan i behandling av patienter. På så sätt kombineras utbildning med konkret insats – samt möjligheten att samla in data för forskning.
• Data används som forskningsunderlag för att få mer kunskap om hur behandlingen fungerar, för vem den inte fungerar, och varför.
• På det viset blir själva spridningsarbetet också en del av utvecklingen av nya varianter av behandlingen – för att hjälpa dem som inte får tillräcklig effekt av 4-dagarsbehandlingen.
• Den internationella spridningen är det största enskilda forskningsprojektet som Kavlifonden någonsin har stöttat.