Filantropi som gör skillnad?

I denna debattartikel delar Arild Bjørndal, direktör för Center for Evidence and Implementation (CEI), sina reflektioner kring vilken roll filantropin kan spela i arbetet med att möta vår tids stora utmaningar. Artikeln är skriven med anledning av årets Nordic Foundation Conference, som äger rum den 8–10 november.

Av Arild Bjørndal
Professor, dr.med.
Direktör för Centre for Evidence and Implementation (CEI)

Stiftelser och företag kan bidra till att lösa stora samhällsutmaningar genom att ge pengar till goda ändamål. Men varaktig förändring kräver mer än ”spray and pray”.

Varje år delar allmännyttiga stiftelser – och ett antal stora företag – ut miljarder kronor till ideella ändamål i Norge. Det är viktiga resurser med stor potential att göra verklig skillnad. De kan påverka komplexa samhällsutmaningar där varken den offentliga sektorn eller marknaden har lösningen.

Utdelningar gör mycket gott i många lokalsamhällen. Det är positivt. Det är där människor bor, där barn växer upp och där livschanser kan förbättras. Invånare, ideella krafter, näringsliv och offentliga tjänster skapar tillsammans starka lokalsamhällen. Privata givare, såsom stiftelser och företag, är en naturlig del av detta ekosystem.

Men om stiftelser ska bidra till verklig och varaktig förbättring måste de i ännu högre grad vara tydliga med vilka utmaningar de vill vara med och lösa – och med hur förändring faktiskt kan åstadkommas. De behöver gå samman i strategiska partnerskap och investera mer resurser per område över tid. Stiftelser utan stora egna expertmiljöer måste samarbeta med aktörer som har kunskap om det aktuella sociala problemet, samt om implementering och skalning. Information bör samlas in innan insatser påbörjas – om vilken kunskap som redan finns – och i efterhand, om vad insatserna faktiskt ledde till.

I dag sprids för mycket av medlen alltför tunt. Resultatet blir en lång rad enskilda projekt som gör gott för några på kort sikt, men som sällan kan skalas upp eller skapa systemeffekter över tid. Eldsjälar gör ett fantastiskt arbete runt om i Norge, och dem kan vi inte vara utan. Men om filantropin ska stödja dessa sociala entreprenörer på ett bra sätt, måste det ske på sätt som bidrar till robusthet och långsiktighet.

Det finns många exempel på stiftelser och företag som sätter ambitiösa mål och bidrar till viktiga satsningar. Att motverka utanförskap, främja inkludering, skapa möjligheter för barn i utsatta livssituationer och förbättra ungas psykiska hälsa är alla viktiga målsättningar inom uppväxtområdet. Filantropin bör fortsätta att identifiera och prioritera just sådana komplexa samhällsutmaningar. Den kan också bidra till nya lösningar inom områden som klimat och kultur.

Gates Foundation har visat hur en ambitiös givandestrategi kan sätta agendan och påverka hur myndigheter och civilsamhälle arbetar. Ett annat exempel är Poverty Action Lab, finansierat av Jameel Foundation. I partnerskap med kunskapsmiljöer kan norska filantroper åstadkomma lika betydelsefulla resultat – till exempel när det gäller barns uppväxtvillkor. Det finns ingen anledning till att Norge inte skulle kunna vara känt som det land i världen där det är allra bäst att växa upp.

Offentliga myndigheter satsar ofta på traditionella åtgärder. Filantropin har större frihet och bör i första hand vara en finansieringskälla för nya idéer och kreativ kraft. Endast i undantagsfall bör filantropiska medel användas för att ta över samhällets ansvar för att finansiera grundforskning, som till sin natur är långsiktig och fragmenterad. På samma sätt bör filantropin i regel avstå från att driva verksamheter som det offentliga har ansvar för.

Staten har begränsat att erbjuda filantropin. Den har ofta svårt att samla relevanta offentliga aktörer kring samma bord – till exempel de som ansvarar för uppväxtfrågor. Det tog år att komma fram till några prioriteringar för ett par större satsningar som fortfarande inte har blivit lokal verklighet någonstans. Därför är det långt viktigare att samarbeta med kommuner och ideella organisationer lokalt, samt med företag som har stor erfarenhet av problemlösning. Partnerskap med starka kunskapsmiljöer som vill bidra till att skapa nya och användbara lösningar kan bygga broar mellan resurser och resultat.

Om vi ska påverka komplexa och låsta problem krävs prioriterade och långsiktiga insatser. Ett litet projekt här och ett annat där, med en tidshorisont på ett eller två år, är inte rätt väg. Stiftelser måste våga prioritera och utveckla större satsningar. Dessa bör vila på den kunskap vi redan har (bland annat från forskning), samtidigt som innovativ kraft premieras. Enkel men tillförlitlig uppföljning måste byggas in, liksom förutsättningar för god implementering och skalning. Genom partnerskap med kunskapsmiljöer och samarbete med lokala aktörer som kommuner och civilsamhälle kan filantropin främja social inkludering, förbättra levnadsvillkor och öka livskvaliteten.

Om författaren

CEI driver pilotprojektet Children First! med stöd från Kavlifonden. Tillsammans med de tre norska kommunerna Hå, Gausdal och Gjesdal samt deras lokalsamhällen arbetar CEI för att stärka tvärsektoriellt och tvärprofessionellt arbete för barn på lokal nivå.

Arild Bjørndal, direktör för CEI, är även ordförande för strategirådet i Kavlifondens program för hälsoforskning.

Observera: Detta är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks i texten är författarens egna.