Föräldravägledning till flyktingfamiljer ger tryggare barn

Att bli förälder i ett nytt land är ett av det svåraste som finns. Språket, systemen och de oskrivna reglerna är okända. En norsk studie har nu undersökt om två av de mest använda föräldraprogrammen faktiskt fungerar för familjer med flyktingbakgrund. Svaret ger kommuner och verksamheter konkret kunskap att agera på.

I mer än ett decennium har Incredible Years och Incredible Childhood Development Program tillhört de mest använda föräldraprogrammen i Norge. Båda är utformade för att stärka föräldrafärdigheter, förbättra relationen mellan förälder och barn och förebygga psykisk ohälsa. Men en viktig fråga saknades svar på: fungerar de lika bra för föräldrar som nyligen anlänt till landet, med helt andra förutsättningar än de programmen ursprungligen utformades för?

Det är just det som PIRM-studien — Supported Parenting Interventions for Refugees and Minorities — undersökte. Forskare vid RKBU Nord och Universitetet i Tromsø, under ledning av Lene-Mari Rasmussen, rekryterade 209 flyktingfamiljer (270 föräldrar) från 12 kommuner runt om i Norge. Föräldrarna fördelades slumpmässigt mellan Incredible Years och ICDP, och barnen var mellan 6 och 12 år. Studien testade också ett digitalt återkopplingssystem kallat MittEcho, där föräldrar varje vecka rapporterade till gruppledarna.

Resultaten är tydliga: båda programmen fungerar. Föräldrar som deltog i Incredible Years blev bättre på att använda beröm och positiv förstärkning. ICDP hade störst effekt på att göra barnen lugnare och tryggare. Och även om MittEcho-systemet användes i begränsad utsträckning, visade det sig minska negativt föräldraskap hos de som faktiskt använde det.

"Flyktingföräldrar möter utmaningar som de flesta föräldraprogram aldrig var utformade för att hantera — stress kopplad till barnskyddet, språkbarriärer och att navigera ett okänt regelverk kring barnuppfostran. Det gör det extra viktigt att veta att dessa program faktiskt fungerar för den här gruppen," säger Lene-Mari Rasmussen, projektledare och forskare vid RKBU Nord.

Studien lyfter också fram barnens egna perspektiv. De flesta barn visste inte att deras föräldrar hade gått en kurs — men i intervjuerna beskrev de ändå förändringar hemma. De märkte att föräldrarna lyssnade mer, var mer närvarande och hanterade konflikter på ett annat sätt. Många barn berättade också om upplevelser av utanförskap, mobbning och språksvårigheter — en inblick i vad barn med flyktingbakgrund bär på i det tysta.

"Vi stödjer forskning för att vi vill veta vad som fungerar — inte bara vad som ser bra ut på papper. De här resultaten visar att det går att stödja familjer i en av livets mest utsatta övergångar, och att forskningsbaserat föräldrastöd kan göra verklig skillnad för barn som växer upp i ett nytt land," säger Ingrid Paasche, verkställande direktör för Kavlifonden.

Forskarteamet har redan delat preliminära resultat med yrkesverksamma genom digitala seminarier och konferenser, däribland ett avslutningsseminarium med det norska Integrerings- och mångfaldsdirektoratet (IMDi) om föräldrastödets roll i integrationsarbetet. Resultaten publiceras nu i vetenskapliga tidskrifter och delas med kommuner och verksamheter som arbetar med flyktingfamiljer.

"Det här är ett bra exempel på vad hälsoforskningsprogrammet är till för: att ge oss kunskap som kommuner kan agera på. Vi vet nu att båda programmen fungerar, men på lite olika sätt. Det är precis, användbar information för alla som ska besluta vilket stöd flyktingfamiljer ska erbjudas," säger Rune Mørland, bidragsansvarig för Norge och internationellt på Kavlifonden.

Kavlifondens hälsoforskningsprogram finansierar forskning som är relevant, användbar och efterfrågad av dem den berör. PIRM-studien är ett tydligt exempel — kunskap som direkt kan omsättas till bättre insatser för barn och familjer som behöver det mest.

Fakta om studien

• Studien hette PIRM — Supported Parenting Interventions for Refugees and Minorities.
• Ledd av Lene-Mari Rasmussen vid RKBU Nord, Tromsøs universitet.
• 209 flyktingfamiljer (270 föräldrar) från 12 kommuner i Norge deltog.
• Barnen var 6–12 år; föräldrarna hade i genomsnitt bott i Norge i under ett år.
• Två program testades: Incredible Years (15 veckor) och ICDP (12 veckor).
• Båda programmen visade positiva effekter på barnens beteende och föräldrarnas stressnivå.