Nästa gång du äter en smörgås med Kavli mjukost: slut ögonen och föreställ dig Fannestranda utanför Molde i Norge. För det var där, med utsikt över de stolta Romsdalsalperna, bördiga åkrar och en fjord full av fisk, som Kavlis äventyr började.
Den 7 januari 1872 föds Ole Knudsen Kavli som fjärde barnet i en syskonskara på sex. Familjens gård är liten och alla måste bidra för att man ska ha mat på bordet. Med kor, får, höns, grisar, fjordfiske och skogsavverkning får de tillvaron att gå ihop genom hårt arbete.
Ole, eller Olav som han så småningom börjar kalla sig, lär sig tidigt att ödmjukhet, hårt arbete och sparsamhet är en dygd, och redan som sjuåring börjar han spara. Pengarna tjänar han på olika småjobb och målet är tydligt: han vill ge sig iväg och starta sitt eget företag.
Bra tajming
När Olav fyller 18 år har han ett sparkapital på 60 norska kronor. Det motsvarar ungefär en månadslön. Pengarna blir starten på det som i dag är Kavlikoncernen. Bara några dagar efter att Olav har blivit myndig åker han till Bergen. Planen är att gå kvällskurser på handelsskolan, jobba under dagtid och skaffa sig erfarenhet innan han startar sitt eget företag. Den 28 mars 1893, tre år efter att han kom till Vestlandets huvudstad, registrerar den handlingskraftige 21-åringen bolaget O. Kavli.
I sin verksamhet säljer han ost, smör och köttprodukter. Mesost från Trøndelag är i början den viktigaste produkten. Olav Kavli träffar rätt med sin satsning. Bergen växer snabbt. Mejeriprodukter produceras industriellt och lyxvaror som ost och smör säljer allt bättre. Med ett allmänt ökat välstånd i samhället finns det goda förutsättningar för att den unge Kavli ska nå framgång.
Framgång och motgång
Och framgång blir det. Under ett århundrade präglat av två världskrig, ekonomisk kollaps och återuppbyggnad, kallt krig och kärnvapenkapprustning, bygger Kavli upp sin livsmedelskoncern produkt för produkt. Ibland är det ett steg framåt och minst två tillbaka. Som under 1924. Då går bolaget O. Kavli i konkurs efter likviditetsproblem och några dåliga investeringar. Men bara en månad senare bildas aktiebolaget O. Kavli AS och verksamheten fortsätter.
– Historien om Kavli är fascinerande, säger Ola Honningdal Grytten.
Ekonomiprofessorn känner väl till Kavlis historia efter att ha skrivit «Kavli – ett industriellt äventyr» tillsammans med Kjell Bjørn Minde. Boken gavs ut 2013 i samband med koncernens 120-årsjubileum.
– I Kavli har vi något så oortodoxt och onorskt som ett multinationellt bolag baserat på ost och inte på fisk. Olav Kavli blev en pionjär inom produktutveckling, norsk export och industrietableringar utomlands, påpekar Grytten och fortsätter:
– Han var en sann äventyrare som reste med resväskan full med ost. Han insåg tidigt hur viktigt det var med marknadsföring och publicitet, och han räknade varje land han lämnade ostväskan i som ett nytt exportland. Därefter blev det ju enkelt att säga att Kavli exporterade till ett dussintals länder.
Primula intar scenen
Olav Kavli vill gärna vara först med nya produkter. Omkring 1920 pågår en intensiv kapplöpning i den internationella ostindustrin om att göra en mjuk, välsmakande och inte minst hållbar påläggsost. Att få alla tre delar på plats i en och samma produkt var en krävande uppgift, men den som klarar den ekvationen kommer att nå stor framgång.
1923 lyckas Olav och hans medarbetare göra en mjukost som är god, inte för salt och som håller länge. I september bjuder han in en exklusiv samling gäster till den hemliga lanseringen av Primula, förpackad i en halvmåneformad ask med en kärnfrisk mjölkpiga på etiketten.
Osten faller alla i smaken, massproduktionen inleds och 1924 registreras varumärket Primula. 1925 lanseras Primula internationellt som världens första hållbara mjukost och erövrar snabbt stora delar av marknaden både i Norge och utomlands. Osten blir grunden för Kavlikoncernens kommande framgångar.
Fabriker i utlandet
Kavli blir redan 1929 också först i världen med att sälja ost på tub. När export- och importreglerna på 1930-talet gör det svårt att sälja norska produkter till andra länder bestämmer sig Olav för att etablera egna Kavlifabriker i Österrike, Danmark, Storbritannien och Sverige. Så småningom blir det internationella delen av koncernen viktigare än den norska. Efter andra världskriget nästan femdubblas omsättningen på några få år.
– Allt Olav gjorde understryker de ambitioner han hade. Han var den visionära entreprenören som reste runt i världen och charmade sin publik med ost. Under loppet av 65 år lyckades han bygga upp ett multinationellt livsmedelsföretag. En del av framgången låg i hans förmåga att rekrytera duktiga medarbetare, visa dem förtroende och låta dem arbeta självständigt, säger Ola H. Grytten.
Från pionjär till filantrop
En som naturligt nog jobbar i företaget är Olavs son Knut. Efter att ha utbildat sig utomlands börjar han jobba i faderns företag och vid 28 års ålder får han 1924 en chefsposition. Under stora delar av 1930-talet är han direktör för svenska O. Kavli AB och spelar en central roll i arbetet med att bygga upp Kavlis exportverksamhet.
Men det är något helt annat han kommer att bli känd för. Detta inleds den dag som äventyret om Olav Kavli tar slut. Efter en hjärnblödning sommaren 1953 återfår Olav aldrig hälsan. Han drar sig helt tillbaka från arbetet med att styra den dagliga verksamheten.
Den 22 september 1958 dör Olav Kavli, 86 år gammal. När Olav dör blir sonen Knut Kavli huvudägare och direktör i Kavli. I likhet med sin far värderar han medarbetarna högt och betraktar deras välbefinnande och trivsel som viktiga faktorer för att nå framgång.
Generös och engagerad
Knut har också ett stort engagemang för kultur och ideella ändamål. Han har rykte om sig att vara generös och samhällsengagerad precis som sin far, och hjälper gärna ungdomar både med utbildning och i yrkeslivet. Oftast gör han detta i det tysta.
Men Knut kämpar med en del hälsoproblem och funderar allt mer på vad som skulle vara det bästa för företaget i framtiden. Han och hustrun Karin har inga barn och därmed inga arvingar som kan ta över Kavlikoncernen den dagen Knut går bort.
Han vill inte att faderns livsverk ska falla sönder och delas upp på många ägare. Hans mål är att se till att ägandet förblir koncentrerat till en eller ett fåtal ägare, att bolaget ska växa och fortsätta utvecklas och inte minst: att Kavli ska fortsätta ha sitt säte i Bergen.
En stiftelse blir till
Efter att ha övervägt en rad lösningar tar Knut slutligen ett beslut.
– Julen 1961 kan ha varit avgörande för Knuts beslut. Han reflekterade mycket över julens budskap och hans fars uppväxt i en starkt kristen miljö där goda gärningar som gjordes för andra värderades högt. För Knut blev det viktigt att göra något bra av arvet. Samtidigt ville han säkerställa Kavlikoncernens fortlevnad, berättar Ola H. Grytten.
I ett brev till Olav Jacob Dreyer i maj 1962, skriver Knut: «Eftersom jag börjar komma upp i åren vill jag gärna säkerställa vår firmas framtid på ett sådant sätt att den inte efter min död riskerar att hamna i händerna på eller under inflytande av utomstående, och med utomstående menar jag personer som inte innehar någon högre position i firman. Jag har därför efter många, långa och mogna överväganden bestämt mig för att inrätta en ideell fond (… )»
Den 25 april 1962 grundas stiftelsen O. Kavli och Knut Kavlis Ideella Fond, som i dag kallas Kavlifonden.
I stadgarna står det att syftet är «att främja humanitära ändamål, forskning och kultur». Det ska ske genom att stiftelsen delar ut hela sitt överskott från Kavli till goda ändamål. Kavlifonden kan inte överföra sina aktier till någon annan.
Det var alltså så det gick till: så länge Kavli existerar ska Kavlifonden vara enda ägare till hela koncernen och dela ut överskottet till goda ändamål.
Finns till för andra
Knut Kavli hann bara uppleva de två första tilldelningarna. På hösten samma år blev han allvarligt sjuk och dog.
– Alla i Kavlifonden och Kavli är väldigt stolta över våra grundare. Olav Kavli och Knut Kavli var inte bara innovativa och skickliga affärsmän. Långt innan ordet fanns tog de ett samhällsansvar på ett föredömligt vis. Tack vare dem kan Kavlifonden, som en av få ägare i sitt slag i Norge, dela ut hela överskottet från Kavlikoncernen till goda ändamål, och skapa positiva efterverkningar i både enskilda personers liv och i samhället i stort, säger Inger Elise Iversen.
– Vi finns till för andra!